AKTUELLT – vad händer?

USA:s president Donald Trump har nyligen infört tullar på stål och aluminium i syfte att skydda amerikansk industri från konkurrens. Åtgärden är olaglig säger EU som kommer vidta åtgärder - se mer i svaret på fråga 18.

Sedan USA börjat föra en mer protektionistisk handelspolitik har EU lagt in en högre växel när det gäller förhandlingar om handelsavtal med andra länder, mer om det i frågorna 11-13.

Under 2018 planerar EU att även starta nya förhandlingar med Australien och Nya Zeeland.
 

PROBLEMET - Vad ska lösas?

USA:s tullar på stål och aluminium skapar en svår balansakt för EU eftersom motåtgärder kan leda till ett eskalerande handelskrig samtidigt som EU vill verka för global frihandel.

En annan kontroversiell fråga rör framtidens investeringstvister. Det nuvarande systemet för tvistelösning har fått omfattande kritik och EU försöker nu få till en mer global lösning genom en internationell domstol. Mer om det under frågorna 16-17.

När det gäller enskilda handelsavtal har varje avtal sina svårigheter men ofta handlar det om att få tillträde till nya marknader, till exempel offentliga kontrakt i upphandlingar. Speciella skydd för produkter med geografisk beteckning som fransk champagne och grekisk fetaost brukar också vara känsliga.

 

18 FRÅGOR OCH SVAR

1. Vad är ett handelsavtal?

Ett avtal för att underlätta internationell handel.  

Handelsavtal handlar traditionellt om att ta bort tullar mellan länder. Men de avtal som EU har förhandlat de senaste åren har varit betydligt mer omfattande.

Idag pratar man om ”djupa och omfattande frihandelsavtal”, så kallade DCFTA:s (efter engelskans: deep and comprehensive free trade agreements). Dessa inkluderar andra saker än tullar som påverkar handel indirekt som så kallade icke-tariffära handelshinder såsom krav på att produkter ska ha vissa standarder vilka antingen avsiktligt eller oavsiktligt försvårar för handel.

Man försöker bland annat erkänna varandras standarder och tekniska regleringar så att exempelvis en bil som får säljas på en marknad också kan säljas på en annan utan anpassning. Det handlar även om att få tillträde till marknader för offentlig upphandling och tjänstehandel samt om att få skydd för investeringar.    

EU:s avtal med Kanada, CETA-avtalet, som trädde i kraft provisoriskt i september 2017 är ett exempel på den nya sortens omfattande avtal.

2. Finns det vinnare och förlorare på frihandel?

Ja, frihandel kan ha både vinnare och förlorare.

Frihandel kan ha både för- och nackdelar. För de flesta länder är det förknippat med stora fördelar att göra sig av med tullar och regler som försvårar import och export av varor länder emellan. Ekonomer framhåller ofta detta som en fördel då det möjliggör att varje land kan specialisera sig och producera de varor som landet gör bäst och billigast och importera det som andra länder gör bäst och billigast. Enligt teorin tjänar alla på det i en värld utan handelshinder.    

Sveriges handelsmyndighet Kommerskollegium tar upp de komparativa fördelarna som ett argument för frihandel. Andra fördelar är enligt myndigheten billigare produktion genom stordriftsfördelar, innovation genom import av ny teknik samt lägre priser, större utbud och bättre kvalitet för konsumenter.

Samtidigt kan tullar vara en inkomstkälla för staten och de kan skydda framväxande industrier, framförallt i fattigare länder där man ännu inte har fullt utvecklade sådana. De kan också skydda industrier som har höga utvecklingskostnader liksom den nationella jordbrukssektorn där en egen livsmedelsförsörjning bland annat kan ses som en nationell säkerhetsfråga. Att skydda inhemsk produktion kan också vara viktig för klimatet där det kan finnas fördelar med att till exempel mat produceras i det egna landet istället för att den ska transporteras långa avstånd.   

 

3. Vilka beslutar om EU:s handelsavtal?

Europaparlamentet, EU-ländernas regeringar och i vissa fall även nationella och regionala parlament i EU.

Handel är så kallad EU-kompetens vilket betyder att Sverige inte kan teckna egna handelsavtal utan det är unionen som sådan som ingår avtal med icke-EU-länder. Alla EU-länder har också samma tullar mot omvärlden.

EU-kommissionen förhandlar för EU:s räkning efter att först ha fått mandat från medlemsländernas handelsministrar.

Avtalen måste godkännas av handelsministrarna och Europaparlamentet. För de nya och juridiskt mer omfattande avtalen har det även krävts godkännande i nationella och vissa regionala parlament. När CETA-avtalet med Kanada skulle godkännas krävdes till exempel godkännande från 43 nationella och regionala parlament i EU och Kanada.

I de kommande avtalen som ska förhandlas framöver kan det bli så att kommissionen lyfter ut de delar av avtalen som kräver godkännande av parlamenten i medlemsländerna. På så sätt skulle det räcka med godkännande av medlemsländerna och Europaparlamentet. Mer om detta under fråga 17.
 

4. Vad vill Sverige?

Sverige gillar frihandel.  

Enligt handelsmyndigheten Kommerskollegium är 1,3 miljoner jobb i Sverige, vilket motsvarar nästan 30 procent, kopplade till utrikeshandeln.

Sedan Sverige gick med i EU 1995 har både exporten och importen trefaldigats.

Sverige vill därför bedriva en öppen och fri handel och hör till de mest frihandelsvänliga länderna inom EU.

Att Sverige har en positiv syn på handel blir också tydligt då både svenska företagsorganisationer och fack har en positiv grundsyn på frihandel vilket inte alltid är fallet i andra länder.

Likaså stödjer Sverige EU-kommissionens försök att ta fram mer enhetliga regler för att lösa investeringstvister kopplade till handel mellan länder.  
 

5. Vad vill andra EU-länder?

De stödjer frihandel i olika grad.

Hittills har alla medlemsländer enigt godkänt EU:s olika frihandelsavtal.

Det finns dock fall där enskilda EU-länder har velat driva en mer protektionistisk linje för att skydda sina egna industrier från konkurrens. Frankrike, Irland och Polen har till exempel varit motsträviga vid förhandlingen med den sydamerikanska tullunionen Mercosur eftersom de befarar att det kommer slå mot deras nationella jordbrukssektorer.
 

6. Vad vill Europaparlamentet?

I EU-parlamentet finns något större motstånd mot frihandel än i ministerkretsen.

Motståndet gäller särskilt de delarna av avtalen som omfattar investeringar och tvistelösning. Det syns även bland de svenska ledamöterna. Medan regeringen driver på för frihandel har de svenska EU-parlamentarikerna en mer ljummen inställning enligt en sammanställning från VoteWatch.

Samtidigt har EU-parlamentet i slutändan godkänt alla handelsavtal vilket tyder på att en majoritet av ledamöterna ser positivt på frihandel.
 

7. Vad tycker medborgarna om frihandel?

De är positiva.

Även om motståndet mot EU:s handelsavtal med Kanada (CETA) och USA (TTIP) haft betydelse i vissa länder är en stor majoritet av unionens medborgare positivt inställda till frihandel.

I kommissionens Eurobarometer från april 2017 svarade 73 procent att de såg väldigt eller ganska positivt på frihandel medan 21 procent angav att de var väldigt eller ganska negativa.

Svenskarna hörde till de mest positiva vad gäller frihandel. I Sverige var 83 procent positiva medan 14 procent negativa. Grekland och Cypern som hör till länderna som handlar mest med länder utanför EU:s inre marknad hade största andelen negativa i undersökningen, 38 respektive 37 procent.


8. Hur beroende är medlemsländerna av varuhandel utanför EU:s inre marknad?

Vissa är mer beroende än andra.

Medlemsländernas beroende av varuhandel med marknader utanför EU skiljer sig väsentligt åt från land till land. Medan nästan hälften av all varuhandel i Grekland och Storbritannien sker med länder utanför EU:s inre marknad så ligger motsvarande siffra för Luxemburg, Slovakien och Tjeckien under 20 procent. För svensk del sker över 25 procent av handeln med varor utanför EU:s inre marknad.

Siffrorna omfattar både export och import men gäller enbart handel med varor.

Tjänster, som är en viktig del i svensk handel och utgör ungefär 14 procent av den svenska ekonomin 2017, är inte medräknat.

USA och Kina är EU:s största externa handelspartners. 2017 skedde närmare 17 procent  respektive drygt 15 procent av EU:s varuhandel med de länderna.
 

9. Ökar eller minskar protektionismen i världen?

Protektionismen ökar.

Historiskt har större ekonomiska kriser följts av protektionistiska åtgärder som hämmar handeln i syfte att skydda den egna industrin. Det skedde bland annat under den stora depressionen på 1930-talet, i början av 1980-talet i kölvattnet av oljekrisen men också efter den senaste finanskrisen.

Före finanskrisen 2008 fanns det en samsyn bland G20-länderna att undvika tullar och andra skyddsåtgärder. Under krisåren fram till idag har dock de protektionistiska åtgärderna där länder vill skydda den egna industrin ökat enligt en rapport från handelsmyndigheten Kommerskollegium.  

Även EU och medlemsländerna, som framställer sig som förkämpar för öppen och fri handel, har infört betydligt fler protektionistiska åtgärder än liberaliserande och handelsfrämjande åtgärder.

 

Åtgärder vidtagna på EU-nivå 2009-2017

År Protektionistiska Liberaliserande
2009 9 2
2010 11 1
2011 16 3
2012 11 5
2013 16 5
2014 17 15
2015 16 13
2016 22 6
2017 17 6
Totalt 135 56

 

Åtgärder vidtagna i EU-länderna 2009-2017

År Protektionistiska Liberaliserande
2009 112 3
2010 44 2
2011 42 8
2012 29 12
2013 31 14
2014 43 18
2015 59 15
2016 120 9
2017 114 7
Totalt 594 88


Källa: Kommerskollegium och Global Trade Alert (GTA).
 

10.     Hur många länder har EU handelsavtal med?

EU har frihandelsavtal med närmare 70 länder och fler är på gång. 
 

EU:s frihandelsavtal  Antal länder
Avtal                67
Färdigförhandlade avtal men ej i kraft  22
Påbörjade förhandlingar              22
Nya förhandlingar inom kort 2


För mer detaljer, se fråga 11-13.
 

11. Med vilka länder har EU frihandelsavtal?

EU har i dag frihandelsavtal med 67 länder.

Avtalen ser olika ut beroende på handelspartner. Kanada har till exempel ett nytt och väldigt omfattande avtal medan avtalen med Peru och Colombia är enklare.

EU har även färdigförhandlade avtal med 22 andra länder som ännu inte trätt i kraft. 


12. Vilka andra länder förhandlar EU med?

EU har påbörjat förhandlingar med 22 länder.

Det handlar dels om avtal med helt nya handelspartners och dels om att uppdatera gamla och omoderna avtal, till exempel med Chile.

Bland dessa förhandlingar ligger man närmast ett avslut med den sydamerikanska tullunionen Mercosur som omfattar Argentina, Brasilien, Paraguay och Uruguay. Förhandlingar har pågått sedan 1999 men den senaste tiden har de varit intensiva. Ror parterna avtalet i hamn blir Mercosur den största marknaden räknat i folkmängd som EU har handelsavtal med.

Flera av förhandlingarna med de andra länderna har lagts på is på grund av olika politiska orsaker. Det gäller bland annat avtalet med USA, kallat TTIP, som lanserades 2013 och som skulle bli världens största handelsavtal.

När Donald Trump blev vald till amerikansk president i slutet av 2016 förpassades avtalet till frysboxen på grund av bristande intresse på den amerikanska sidan.

   



13. Vilka länder ska EU börja förhandla med i närtid?

Australien och Nya Zeeland.

EU väntas under 2018 påbörja förhandlingar med Australien och Nya Zeeland. Man ska också att uppdatera avtalet om tullunion med Turkiet. Där väntar kommissionen på mandat från medlemsländerna i rådet. Frågan uppges dock inte vara särskilt prioriterad givet de politiska oroligheterna i Turkiet sedan statskuppsförsöket sommaren 2016 och de ökade spänningarna mellan landet och EU.   



14. Vilka andra typer av handelsavtal förhandlar EU om?

EU förhandlar också om särskilda frihandelsavtal för tjänster, miljövaror och investeringsskydd.

Tjänster

Frihandelsavtalet kring tjänster kallas TiSA-avtalet, Trade in Services Agreement. Förutom EU omfattar det 22 andra medlemmar av Världshandelsorganisationen WTO:

Australien, Chile, Colombia, Costa Rica, Hong Kong, Island, Israel, Japan, Kanada, Korea, Liechtenstein, Mexiko, Nya Zeeland, Norge, Pakistan, Panama, Paraguay, Peru, Schweiz, Taiwan, Turkiet och USA.

Tanken är bland annat att länderna ska skapa allmänna regler för tjänstehandeln.

EU har redan frihandelsavtal som omfattar tjänstehandel med de flesta av länderna ovan. Anledningen till att EU ändå är med och förhandlar om TiSA är att man vill stärka det internationella handelssystemet för tjänster som är en växande handelsmarknad som kan skapa jobb och tillväxt i Europa. Flera av de existerande avtalen skulle enligt kommissionen också behöva uppdateras.

Förhandlingarna om TiSA-avtalet skulle ha avslutats i december 2016 men än så länge har man inte kunnat enas. Enligt Kommerskollegium beror det på USA:s nya handelspolitik under Donald Trumps ledning samt att EU-länderna inte kunnat enas i sin hållning om dataöverföringar mellan länder.

Miljövaror

När det gäller avtalet om miljövaror pågår förhandlingar mellan EU och 17 andra WTO-medlemmar.

Avtalet som kallas EGA (Environmental Goods Agreement) och är tänkt att stödja handeln med miljöprodukter såsom vindturbiner och solpaneler.

Förutom EU deltar: Australien, Costa Rica, Hong Kong, Island, Israel, Japan, Kanada, Kina, Liechtenstein, Nya Zeeland, Norge, Schweiz, Singapore, Sydkorea, Taiwan, Turkiet, USA.

Än så länge har länderna inte enats om vad som ska klassas som en miljövara.

Investeringsskydd

EU-kommissionen för förhandlingar med Kina och Burma om investeringsskydd för företag.
 

15. Vad har EU för handelsavtal med fattiga länder?

EU har särskilda avtal med 75 fattigare länder.

Utöver frihandelsavtalen som beskrivits ovan har EU andra, särskilda avtal om handelslättnader för fattiga länder i syfte att bidra till deras utveckling. Det kallas det allmänna preferenssystemet, GSP (efter engelskans Generalised System of Preferences).

Genom avtalen som inte är att beteckna som regelrätta frihandelsavtal får fattigare länder betala lägre eller inga tullar när de exporterar varor till EU.

Det finns tre varianter av GSP-avtal:

1.     Standard GSP för låg- och medelinkomstländer, exempelvis Indien och Kenya. Innebär sänkta tullar för 66 procent av alla produkter. 17 länder har Standard GSP med EU.

2.     GSP+ för sårbara låg- och medelinkomstländer exempelvis Mongoliet och Pakistan. Innebär helt avskaffade tullar för 66 procent av produkterna. Nio länder har GSP+ med EU.   

3.     EBA (Every thing but arms) för de minst utvecklade länderna som Haiti och Mali. Ger tullfritt tillträde till EU:s marknad för alla produkter utom vapen. 49 länder omfattas av EBA.
 

Fattigare länder i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet som tidigare varit europeiska kolonier har även en annan typ av avtal, så kallade EPA-avtal (Economic Partnership Agreement). Likt GSP vill man via handel och investeringar bidra till utveckling och minskad fattigdom genom att EU öppnar upp sin marknad medan länderna kan välja att successivt öppna upp sina marknader för europeiska bolag.

EU har EPA-avtal med ett 20-tal länder och fler avtal håller på att förhandlas.
 

16. Vad är investeringsskydd?

Det är ett sätt att lösa investeringstvister.

Investeringsskydd är en mekanism för att skydda företag och privatpersoner som investerat i utlandet. Medlemsländerna kan teckna bilaterala avtal med handelspartners utanför EU för att lösa tvister och skydda investeringar om det inte finns sådant skydd inkluderat i ett EU-avtal. Enligt EU:s handelskommissionär Cecilia Malmström har medlemsländerna 1 400 sådana bilaterala avtal.

EU har dock haft ambitionen att lösa det på ett mer enhetligt sätt och sedan år 2000 har man inkluderat mekanismer för tvistelösning i alla handelsavtal.

Tvistelösningen har dock stött på motstånd i vissa EU-länder. Kritiker menar att det ger storföretag möjlighet att stämma stater på miljardbelopp om de inför lagar som går emot bolagens vinstintressen och att detta skulle hämma till exempel miljö- och arbetsrättslagstiftning.

Kritiken har främst riktats mot det så kallade ISDS (investor-to-state dispute settlement) som har inkluderats i handelsavtalen sedan 2009. Debatten om ISDS kom på tapeten i samband med att avtalen med Kanada (CETA) och USA (TTIP) förhandlades.

De som försvarat tvistelösningen, däribland EU-kommissionen, har försäkrat att systemet inte minskar medlemsländernas möjligheter att lagstifta.

Trots det valde kommissionen på grund av motståndet att gå ifrån ISDS. I september 2015 föreslog man istället en permanent multilateral investeringsdomstol kallad ICS (Investment Court System). Målet är att detta system ska växa till en global investeringsdomstol som kan ersätta alla andra tvistelösningar.

I mars 2018 gav EU-länderna mandat till kommissionen att börja förhandla om en global investeringsdomstol inom ramen för FN:s kommission för internationell handelsrätt.

17. Vad är Singaporedomen och hur påverkar det EU:s handelsavtal?

Det är en EU-dom som får stor påverkan på nya handelsavtal.

I maj 2017 slog EU-domstolen fast att EU-parlamentet och de nationella handelsministrarna inte ensamma kunde besluta om att ingå ett frihandelsavtal med Singapore utan det krävs också godkännande från nationella och vissa regionala parlament i EU-länderna.

Singaporeavtalet är ett av den nya generationens mer omfattande handelsavtal och enligt domen innehåller det två saker som gör att EU inte ensamt har beslutanderätt:

  • en juridisk modell för tvistlösning mellan investerare och stater

  • andra utländska investeringar än direktinvesteringar*

* Det handlar om investeringar där köparen inte vill ta över styrningen i ett företag. Direktinvesteringar syftar till att ta kontroll över utländska bolag eller ekonomiska aktiviteter.  

Hur många parlament som måste godkänna avtalen som omfattar punkterna ovan beror på EU-ländernas interna godkännandeprocess. När CETA-avtalet med Kanada skulle ratificeras skulle det gå genom 43 nationella och regionala parlament i EU och Kanada.

För att undvika långdragna och riskfyllda godkännandeprocesser, likt det med Kanada, kan kommissionen välja att lyfta ut de delar som EU inte har rätt att ensamt besluta om i de framtida handelsavtalen. Kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker tog upp det i sitt årliga linjetal i Strasbourg i september 2017 när han sade att han vill att EU ska kunna förhandla och godkänna handelsavtal med tredje länder utan godkännande från nationella och regionala parlament.
 

18. Hur påverkas EU av USA:s tullar på stål och aluminium?

Det är svårbedömt.

Hur EU påverkas av USA:s tullar beror dels på hur EU svarar i form av motåtgärder och hur USA:s president Donald Trump reagerar på det samt i vilken utsträckning vissa typer av europeiskt stål och aluminium kan undantas.

Efter att först ha fått tillfälligt undantag meddelade Donald Trump 1 juni att de amerikanska tullarna på stål (25 procent) och aluminium (10 procent) ska omfatta EU.

EU kommer svara på tullarna på tre sätt:

1.     Anmälan till WTO

EU anser att tullarna är olagliga enligt de internationella handelsreglerna. Därför startade unionen process mot USA inom Världshandelsorganisationen WTO samma dag som Trump gav slutgiltigt besked – 1 juni.

2.     Strafftullar mot USA

EU planerar att införa strafftullar mot utvalda amerikanska produkter som produceras i delstater som leds av Trumps republikanska parti, till exempel bourbon från Kentucky och juice från Florida.

En förberedande lista på flera hundra amerikanska varor med tullsatser på mellan 10-50 procent har tagits fram. Kommissionen ska i samråd med medlemsländerna fatta beslut om vilka amerikanska varor som ska beläggas med strafftull. Det väntas ske tidigast 20 juni.

3.     Egna skyddstullar eller importkvoter

Genom de amerikanska tullarna finns risken att andra länders export som skulle ha gått till USA studsar tillbaka mot andra öppna marknader som den europeiska med dumpade priser som följd. EU kan då införa egna skyddstullar på stål och aluminium. En sådan åtgärd kan också kombineras med tullkvoter som tillåter en normal europeisk stål- och aluminiumimport men hindrar överdrivet inflöde.

Donald Trump har i sin tur flaggat för ytterligare tullar, till exempel på europeiska bilar, om EU skulle svara med motåtgärder. Varningar har utfärdats för att situationen skulle kunna utvecklas till ett handelskrig med minskad ekonomisk tillväxt som följd. Det skulle också gå stick i stäv med EU:s ambition om att vara förespråkare för en global, öppen och fri handel.

För svensk del är USA en viktig marknad i sammanhanget. Svenska företag exporterar stål till landet för ett värde av fyra miljarder kronor per år vilket gör USA till den näst största svenska exportmarknaden efter Tyskland.   

Svenska branschorganisationen Jernkontoret hoppas dock att svenskt stål undantas från tullarna. Anledningen är att svenska företag tillverkar specialstål av hög kvalitet som USA inte producerar själv. När USA senast införde liknande tullar 2002 fick den typen av stål undantag.
 

DETTA HAR HÄNT

1957

Romfördraget undertecknas av Belgien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna och Västtyskland vilket leder till skapandet av EEG (Europeiska ekonomiska gemenskapen) där planen var att upprätta en tullunion och en gemensam marknad.

1968

Interna tullar tas bort för vissa varor mellan EEG-länderna.

1971

EU inför särskilda avtal om handelslättnader för fattiga länder som kallas GSP.

1973

EU tecknar sitt första handelsavtal med Schweiz.

1991

EU ingår tullunion med Andorra.

1994

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) träder i kraft. Sverige, Finland, Österrike, Norge, Island och Liechtenstein får därmed tillträde till EU:s inre marknad med tillhörande fri rörlighet av människor, varor, tjänster och kapital, med vissa undantag.

1995

Sverige, Finland, Österrike lämnar EES och blir EU-medlemmar.

EU ingår i en tullunion med Turkiet.

1997

EU ingår frihandelsavtal med Färöarna och ett första avtal med Palestina.

1998

EU ingår frihandelsavtal med Tunisien.

2000-tal

EU tecknar olika typer av handelsavtal med 25 länder över större delar av världen. Däribland Albanien, Makedonien, Israel, Marocko, Mexiko, Jamaica och Chile.

2002

USA inför tullar mot stål vilka året därpå tas bort igen.

2010 – 2017

Sedan 2010 har EU tecknat ytterligare ett 30-tal avtal. Dels med närliggande europeiska länder som Serbien och Montenegro men också med asiatiska, nord- och latinamerikanska samt afrikanska länder. Sydkorea och Kanada hör till de mest omfattande avtalen som har förhandlats fram på senare år.

2017

I maj meddelar EU-domstolen den så kallade Singaporedomen vilken slår fast att EU inte ensamt kan godkänna handelsavtal som innehåller en juridisk mekanism för tvistlösning mellan investerare och stater samt omfattar andra utländska investeringar än direktinvesteringar.

Det innebär att EU:s lagstiftare: EU-parlamentet och rådet (handelsministrarna) inte kan godkänna avtalen utan det krävs även godkännande i ett 40-tal nationella och regionala parlament.

För att undvika att behöva gå via så många instanser kan kommissionen välja att lyfta ur de delarna som kräver medbestämmande.

I september tar kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker upp handel i sitt årliga linjetal och säger då att “Europaparlamentet ska godkänna alla handelsavtal” och att “nationella och regionala parlament ska hållas informerade”.

2018

USA bryter med frihandeln och inför importtullar på stål och aluminium. Samtidigt deklarerar president Donald Trump att “handelskrig är bra och lätta att vinna” om man som USA förlorar miljarder dollar på sin handel med omvärlden.

EU förbereder motåtgärder mot de amerikanska tullarna, bland annat strafftullar på utvalda amerikanska varor. Donald Trump hotar då med ytterligare tullar på europeiska bilar.

Inledningsvis undantas EU de amerikanska tullarna men 1 juni meddelar Trump att tullarna ska gälla EU.

 

 

Sidor