TEMA Rättsstatlighet och EU:s värderingar

EU-länderna måste leva upp till krav på rättsstatlighet för att bland annat skydda personers fri- och rättigheter. På senare år har frågor kring rättsstatlighet hamnat i fokus.


Här nedan beskrivs begreppet rättsstatlighet och aktuellt läge, fyra frågor och fyra svar.


1. Vad är rättsstatlighet?
Grundläggande regler för att reglera statens makt och skydda personer, föreningar och företags rättigheter mot godtycke, korruption och allmän ineffektivitet.

Enligt ett meddelande från EU-kommissionen 2014 kan den exakta tolkningen av vad som är rättsstatsprinciper variera på nationell nivå, beroende på varje medlemsstats konstitutionella system. Men demokrati och respekt för grundläggande rättigheter är en omöjlighet om rättsstatsprincipen inte respekteras.

Rättsstatsprincipen – sex delar av en helhet:

• Lagenlighet, som förutsätter att lagarna stiftas i en öppen, redovisningsskyldig, demokratisk och pluralistisk process
• Rättssäkerhet
• Förbud mot godtyckligt utövande av befogenheter
• Oberoende och opartiska domstolar
• Effektiv rättslig prövning, däribland respekt för grundläggande rättigheter
• Likhet inför lagen

Källa: EU-kommissionen 2014

Raoul Wallenberg Institute vid Lunds universitet beskriver i en handledning för politiker 2012 att rättsstatens viktigaste funktion, men inte den enda, är att begränsa maktutövning. 

Rättsstaten gäller relationen mellan nationella myndigheter, regering, lagstiftande församling, domstolar och personer och andra privata aktörer, bland annat föreningar och företag. Den gäller exempelvis hur lagar skall stiftas och hur brottsmisstänkta skall behandlas eller hur skatter skall fastställas och uppbäras. 

Rättsstaten gäller också det som sker mellan privata aktörer i samhället. Den är relevant för ärenden som att köpa och sälja egendom, det må vara mobiltelefoner eller bilar, för rätten till ersättning för skador orsakade av en bilolycka eller för familjeangelägenheter som äktenskap, skilsmässa och arv. Den gäller också rätten att odla ett stycke mark eller köpa och sälja mark, för att ta några exempel. 

Kort sagt är rättsstaten relevant både för relationerna mellan dem som styrs och dem som styr och för relationerna mellan personer, föreningar och företag.

Detta bör poängteras eftersom man ibland hör att rättsstaten enbart handlar om att begränsa utövandet av regeringsmakten. Så är det inte, påpekas i handledningen för politiker.


Begreppet rättsstatlighet är centralt hos Europarådet där nästan alla europeiska stater är medlemmar. Europarådets rådgivande organ “Europeiska kommissionen för demokrati genom lag”, även kallad Venedigkommissionen, består av av oberoende experter inom statsrätt som regelbundet sammanträder i Venedig, antog 2016 en checklista för rättsstatlighet.

Venedigkommissionen granskar rättsstatligheten i Europarådets medlemsländer och har bland annat granskat rättsstatligheten i Polen.

I artikel 2 i EU:s grundlag Lissabonfördraget uppges rättsstaten som en del av EU:s värderingar. 

I juni 2013 slog EU-ländernas justitieministrar fast att “respekten för rättsstatsprincipen är en förutsättning för skyddet av de grundläggande rättigheterna”.  

Rättsstatlighet är sedan 1993 även ett av kriterierna som ett land måste uppfylla för att bli EU-medlem, se Köpenhamnskriterierna.


2. Varför är rättsstatlighet viktigt i EU?

Eftersom EU är ett rättsligt samarbete måste medlemsländer kunna lita på varandra, att de andras rättssystem är oberoende och opartiska.

EU-kommissionen, vars uppgift är att se till att EU-regler efterlevs i EU-länderna, sammanfattade 2014 vikten av rättsstatlighet:“Respekten för rättsstatsprincipen är inte bara en förutsättning för skyddet för alla grundläggande värden som anges i artikel 2 i EU-fördraget, utan också en förutsättning för att vidmakthålla alla rättigheter och skyldigheter som följer av fördragen och av internationell rätt. 

Alla EU-medborgares och nationella myndigheters förtroende för rättsordningarna i övriga medlemsstater är av avgörande betydelse för hela EU ska fungera som ”ett område med frihet, säkerhet och rättvisa utan inre gränser”. 

En dom i en nationell domstol på privaträttens område ska automatiskt erkännas och verkställas i en annan medlemsstat och en europeisk arresteringsorder som gäller en misstänkt brottsling, utfärdad i en medlemsstat måste kunna verkställas i en annan medlemsstat”, förklarar EU-kommissionen, (se sid 5).

Statliga Svenska institutet för europapolitiska studier, Sieps, som bland annat bedriver forskning om EU har listat fem skäl till varför det är problematiskt när medlemsländer inte respekterar rättsstaten, här i förenklad form:

  1. Respekten och förtroendet mellan medlemsländer riskeras vilket kan påverkar EU:s  lagstiftningsprocess negativ 

  2. Den europeiska arresteringsordern och det ömsesidiga erkännandet av domar från nationella domstolar  kan äventyras

  3. Andra EU-länders medborgare som bor och arbetar i den aktuella medlemsstaten kan drabbas negativt

  4. EU:s internationella arbete för ökad rättsstatlighet i världen tappar i trovärdighet

  5. Rättsstaten är en del av EU:s identitet. Om den inte respekteras hotas EU som projekt

Rättsstaten utgör därmed en förutsättning för EU-samarbetets existens, konstateras i samma Siepsrapport.


3. Hur hanterar EU misstänkt bristande rättsstatlighet i ett medlemsland? 

Det finns fyra huvudsakliga arenor att hantera bristande rättsstatlighet inom EU: genom EU-domstolen, EU-kommissionen, ministerrådet/Europaparlamentet och Europeiska rådet. 

För det första kan EU-domstolen döma en medlemsstat som bryter mot konkreta EU-regler om rättsstatlighet.  

För det andra kan EU-kommissionen inleda en särskild dialog för att avvärja ett systemhot mot rättsstatsprincipen i en medlemsstat. Det handlar inte om enskilda brott mot de grundläggande rättigheterna eller på grund av justitiemord utan dialogen aktiveras vid större sammanhang när nationella ”mekanismer till skydd för rättsstaten” inte uppfattas räcka till. 

Det är en process i tre steg: 

1. Bedömning. Kommissionen analyserar huruvida det finns tydliga tecken på ett systemhot mot rättsstatsprincipen. En dialog med det berörda medlemslandet inleds. 

2. Rekommendation. Om medlemslandet och kommissionen inte löst problemet utfärdar kommissionen en rekommendation till landets regering att inom en given tidsfrist komma med en lösning. 

3. Uppföljning. Kommissionen följer upp huruvida landet följt rekommendationen. Om så inte är fallet kan kommissionen inleda ett artikel-7-förfarande, se mer nedan. 

Detta verktyg som infördes i mars 2014 syftar till att kommissionen i samarbete med medlemslandet ska kunna hitta en lösning så att inte artikel 7 i EU-fördraget, som är det tredje sättet att granska hot mot rättsstatlighet, behöver aktiveras. 


4. Vad är artikel 7?

Ett sätt för EU att varna och straffa medlemsländer som riskerar eller har brutit mot grundläggande värderingar.

Att använda artikel 7 i Lissabonfördraget är det politiskt tyngsta sättet att varna ett EU-land som anses bryta mot artikel 2 där rättsstatlighet ingår. EU-kommissionen skriver att: ”Trösklarna för att aktivera båda mekanismerna i artikel 7 i EU-fördraget är mycket höga och understryker deras karaktär av sista utväg.”

Artikel 7 är uppdelad i två huvudsakliga delar mellan ministerrådet och Europeiska rådet: 


Artikel 7.1 Ministerrådet varnar och rekommenderar.

Efter begäran från antingen en tredjedel av medlemsländerna eller EU-kommissionen eller Europaparlamentet kan ministerrådet, där en minister från varje medlemsland ingår, efter att ha hört medlemslandet, slå fast att ”det finns en klar risk för att en medlemsstat allvarligt åsidosätter” rättsstatsprincipen. Beslutet kräver en majoritet på fyra femtedelar av EU-länderna samt Europaparlamentets godkännande.

Ministerrådet kan därutöver utfärda en icke rättsligt bindande rekommendation på åtgärder till landet. Beslut enligt 7.1 ett tydligt politiskt ställningstagande, en reprimand, mot landet i fråga. 2017 inledde kommissionen för första gången ett 7.1-förfarande mot ett medlemsland – Polen.

Vid ett sammanträde i riksdagens EU-nämnd, 15 februari 2019 Anf. 130 och 132, med EU-minister Hans Dahlgren (S) framgick att det i dag saknas en majoritet på fyra femtedelar av medlemsländerna för ett beslut enligt artikel 7.1.

"...det finns en uppenbar tendens i flera europeiska länder att de krafter som inte fullt ut respekterar rättsstatens principer har vuxit i styrka och även fått politiskt inflytande. Tyvärr." sade Hans Dahlgren.

Artikel 7.2 Europeiska rådet bestraffar brott mot rättsstatsprincipen.

Artikel 7.2 är det skarpaste verktyget och kallas därför ibland för ”EU:s atombomb” då den innehåller en möjlighet att direkt straffa ett medlemsland som inte respekterar rättsstatligheten. För att den ska utlösas måste alla medlemsländers stats- och regeringschefer i Europeiska rådet, förutom landet i fråga, rösta för att ”en medlemsstat allvarligt och ihållande åsidosätter” rättsstatsprincipen. 

Om så sker kan landet förlora sin rösträtt i ministerrådet och även tillfälligt bli av med andra rättigheter som landet har som EU-medlem. Innan detta sker kan dock landet i fråga komma med sin synpunkter och även ges möjlighet att korrigera det som är fel i sammanhanget. Att det just är EU-ländernas stats- och regeringschefer som tar beslut om artikel 7.2 ska understryka det allvarliga läget. Artikel 7.2  har ännu inte använts.

 

Tidslinje

1950

Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna undertecknas.

1993

Köpenhamnskriterierna antas. De kräver att ett kandidatland till Europeiska Unionen har stabila institutioner som garanterar demokrati, rättsstatsprincipen, mänskliga rättigheter samt respekt för och skydd av minoriteter.

1995

Europakonventionen blir svensk lag.

1999

Amsterdamfördraget träder i kraft där artikel 7 (det som nu är artikel 7.2) finns med för första gången.

2000
Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, EU:s rättighetsstadga, godkänns. EU-länderna inför sanktioner mot Österrike för att högerextrema FPÖ tas in i regeringssamarbetet.

2003

Artikel 7.1 skrivs in i Nicefördraget som börjar gälla.

2005

I slutdokumentet från 2005 års världstoppmöte enades världens stats- och regeringschefer om att erkänna nödvändigheten av en allmän anslutning till och implementering av rättsstaten på såväl nationell som internationell nivå. Ett år senare antog FN:s generalförsamling en resolution om rättsstaten på nationell och internationell nivå och har fortsatt att göra det vid sina följande årliga möten. Källa: Raoul Wallenberg Institute: Rättsstaten - En handledning för politiker, sid 5

2009

Rättighetsstadgan börjar gälla i och med att Lissabonfördraget träder i kraft. 

2010-2012

Flera EU-länder granskas för misstänkta brott mot rättsstatligheten, bland annat Frankrikes utvisning av romer (2010), Ungern för åtgärder som hotar rättsväsendets oberoende (2011) och, Rumänien där författningsdomstolens dom inte följs (2012).

EU-domstolen dömer Ungern: Att tvinga domare, åklagare och notaricus publicus att förtidspensionera sig vid 62 års ålder är otillåten åldersdiskriminering i arbetslivet, se domen här.

2013

I mars presenterar EU-kommissionen för första gången en sammanställning över effektiviteten i medlemsländernas rättsväsenden och därmed rättsstatligheten. Den kallas ”resultattavla för rättskipningen i EU” och uppdateras varje år.

I samma månad skriver utrikesministrarna från Danmark, Finland, Tyskland och Nederländerna ett brev till EU-kommissionens dåvarande ordförande José Manuel Barroso med krav på ett nytt verktyg för att skydda grundläggande fri- och rättigheter i medlemsländerna.

2014

EU-kommissionens nya verktyg för granskning av rättsstatsprinciperna i medlemsländerna tas i bruk i mars. 

I december beslutar ministerrådet att hålla en årlig dialog i Allmänna rådet om rättsstatlighet i medlemsländerna.

2015

I juli antogs en handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati för åren 2015-2019.

2016

I januari inleder EU-kommissionen sin första granskning av ett medlemsland för misstänkta brott mot rättsstatsprincipen. Efter fruktlösa diskussioner inleder EU-kommissionen i juni en formell granskning av rättsläget i Polen.

Europaparlamentet antar rekommendationer till kommissionen om inrättande av en EU-mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter.

2017

”Det föreslagna polska systemet är inte helt identiskt med det gamla Sovjetsystemet men de har många likheter”, skriver ​Europarådets juridiska rådgivare i Venedigkommissionen i en rapport om rättsstatligheten i Polen.  

EU-kommissionen föreslår för första gången att ett artikel-7.1-förfarande inleds mot Polen.

2018

Som enda riksdagsparti vill Sverigedemokraterna i EU-nämnden stoppa EU-kommissionens åtgärder mot Polen med motiveringen att det som sker i Polen är nationella angelägenheter.            

Europaparlamentets antar en resolution om behovet av en övergripande EU-mekanism för skydd av demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter.

2019

Eurobarometer genomför en opinionsundersökning i alla EU-länder om medborgarnas inställning till rättsstatlighet

EU-domstolen dömer för första gången Polen för brott mot rättsstatlighetens krav på ett oberoende domstolsväsen.

Arbetsmarknadens parter, fack och arbetsgivare, betonar i ett gemensamt uttalande vikten av att rättsstatligheten respekteras i Europa.

2020

Europaparlamentet kräver att EU:s granskningar av bristande rättsstatlighet i  Polen och Ungern skärps. Alla svenska Europaparlamentariker röstar för resolutionen utom Sverigedemokraternas ledamöter. – Vi ser inte alls att demokrati, mänskliga rättigheter eller rättsväsendets oberoende skulle vara hotat i Ungern, sade Peter Lundgren (SD) i debatten.

Europarådets juridiska rådgivare i Venedigkommissionen uppmanar lagstiftarna i Polen att återgå till den rättsstatliga ordningen som rådde innan regeringen 2017 drev igenom lagändringar som undergräver rättsväsendet oberoende enligt de europeiska reglerna.


Sidor


HETASTE ARTIKLAR

Annons


DEBATT I ANDRA MEDIER