EU är på väg att utveckla en gemensam asyl- och invandringspolitik, flera förslag har redan lagts fram. Dock  finns det redan i dag finns minimiregler för asylfrågor. En översyn pågår sedan 2008 av asylmottagningsdirektivet, Dublin- och Eurodac-konventionen, och sedan 2009 pågår en översyn av skyddsgrunds- och asylprocedurdirektivet.

I och med att Lissabonfördraget trädde i kraft innebar det att EU ska utveckla en gemensam asyl- och invandringspolitik. Målet är att EU till 2012 ska ha en gemensam asyl- och migrationspolitik enligt riktlinjerna i Stockholmsprogrammet.

I dagsläget finns gemensamma asylregler under vad som kallas för skyddsgrundsdirektivet. I direktivet fastställs vilka som är flyktingar och som därför har rätt att få asyl, något som utgår från Genèvekonventionen. Där fastställs också vilka rättigheter som flyktingar ska ha. Dock består lagstiftningen av minimiregler och stora skillnader råder mellan länderna.

EU-länderna har också gemensamma regler för hur asylansökningar ska behandlas (enligt asylprocedurdirektivet). Även dessa är minimiregler.

Dublinkonventionen sätter upp regler för var den asylsökande ska söka om asyl. Det innebär oftast att den asylsökande kommer att behöva söka asyl i det land den först anlände till. Enligt reglerna ska dock en asylsökande som har familjemedlemmar vars asylansökan beviljats i ett visst land sansöka om asyl i samma land. Medlemsländerna har också möjlighet att på egen begäran ta över behandlingen av en asylansökan från ett annat land. Dublinkonventionen har kritiserats eftersom den innebär att många asylsökande tvingas söka asyl i länder som Grekland och Italien där förhållandena i mottagandet har stora brister.

På EU-nivå har också beslutats om att asylsökande ska lämna fingeravtryck till ett gemensamt register, enligt Eurodackonventionen. Då blir det möjligt att se om en asylsökande sökt asyl i ett annat EU-land. Alla personer som är över 14 år ska lämna fingeravtryck.

Källa: EU-upplysningen.